Alla vägar leder dig längre ifrån mig...
Lyckligtvis nog.
Fotspåren emellan oss lyfter
från stigen och lägger ett nytt pussel med gamla bitar.
Mosaikminnen - en platta jag kan krossa
men istället gömmer bland golvbrädorna och trampar trampar ner i jorden.
Den kan förmultna där, ätas upp av maskar eller
hittas när jag är död sedan länge.
Jag kommer att ha glömt.

Jag är så lycklig.
Jag hoppas att du också är det.