Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Går du hem, för att låsa in dig själv?

Lever du också livet från vyn av ett luftslott

Rullar du en bakom kulisserna av revyn

Låter rummet fyllas med dimmorna som slukar landskapet

Jag inhalerade den tjocka röken

Lät den fylla mig

Så många

Dagar

Veckor

Så många

Månader

År

Höll jag kvar röken i lungorna

Det var enbart en fråga om tid

Tillslut måste kroppen exhalera

För även de mest robusta kulisserna kan falla

Har spenderat så mycket tid med att måla upp mantrat

Varje dag överge all makt i mitt liv

Korsfästas av ett tillstånd

Likt ett spindelnät var jag fast

Likt en fluga höll jag mig hopplöst kvar

Minnena från denna period

Är lik en tavla med smetiga penseldrag

Har svårt att minas detaljerna av de nedsmutsade färgerna

Det enda rena jag har kvar

Är minnet av känslan

Av livet genom hopplöshet och lögner

Jag målade upp för att ingen skulle sänka blicken, råka se

Bojan jag fäst vid min egen fot




Fri vers (Fri form) av Oknytt
Läst 138 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-11-14 02:46



Bookmark and Share


  Engel
Kan inte låta bli att gråta när jag läser den igen ett halvår senare. Vilket är skönt.
2020-04-08

  Engel
Jag tänker på någon jag älskar.
Sänker blicken.
Och gråter stilla.

Sorgen i dina ord är lika tjock
som röken.
2019-11-22
  > Nästa text
< Föregående

Oknytt