Lever du också livet från vyn av ett luftslott

Rullar du en bakom kulisserna av revyn

Låter rummet fyllas med dimmorna som slukar landskapet

Jag inhalerade den tjocka röken

Lät den fylla mig

Så många

Dagar

Veckor

Så många

Månader

År

Höll jag kvar röken i lungorna

Det var enbart en fråga om tid

Tillslut måste kroppen exhalera

För även de mest robusta kulisserna kan falla

Har spenderat så mycket tid med att måla upp mantrat

Varje dag överge all makt i mitt liv

Korsfästas av ett tillstånd

Likt ett spindelnät var jag fast

Likt en fluga höll jag mig hopplöst kvar

Minnena från denna period

Är lik en tavla med smetiga penseldrag

Har svårt att minas detaljerna av de nedsmutsade färgerna

Det enda rena jag har kvar

Är minnet av känslan

Av livet genom hopplöshet och lögner

Jag målade upp för att ingen skulle sänka blicken, råka se

Bojan jag fäst vid min egen fot