Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Draugen

Med döende sol och måne
börjar färd mot svartnad
Där himlen slocknat
vaknar plåga
och min knappa levnadsbanan känns för lång
Utanför min kummel
hörs världens gråtande
Med ålder som natten
föds kropp utan människa
Draugens kynne avlas
i mitt svartnande, kraftlösa blod

Draugen kommer,
och kommer igen
magrare än dimma
färdas genom mur av stock och sten
aldrig blir jag oåtkomlig för dess begär
Närd av nätters skiftande svärta
växer den mig
allt tyngre att släpa på,
fängslad i draugagrepp
Och med den reser jag
till mörkaste, eviga djup
där jag alltid ska vara
utan att få leva




Fri vers av Jim Friberg VIP
Läst 195 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-11-15 10:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jim Friberg VIP