Ser ni mig, finns jag kvar i ert förflutna, den jag brukade vara, det leende barnet i skuggan?
Minns ni hur jag såg ut, vad jag sa, eller pratade jag bara i mitt inre, minns ni mig?
Jag minns er alla. Hur ont de sylvassa ord ni kastade mot mig. Jag minns hur ni aldrig satt bredvid mig. Hur ni aldrig lyssnade. Hånskratten när det var min tur att stå där framför er. Hur jag var övertygad att jag skulle dö.
Jag lovade mig själv att aldrig visa mig svag inför er. Aldrig vika mig. Aldrig visa hur farligt långt ni tvingade mig mot graven.
Och vet ni vad?
Ni grundade den förvrängda självbild jag nu bär. Mitt självhat som hotar att förgöra mig.
Önskar att jag gått styrkt ur det där. Att jag kunde ompröva min bild av mig själv.