Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fakultet




Akademisk kvart var inte bara en symbolisk kvarleva från gångna tider. Denna vintermorgon hade den verklig bäring i en av universitetets lärosalar. De flesta studenterna var på plats redan innan klockan slagit 10.00. Någon ramlade förvisso in strax efter, ändå hade samtliga infunnit sig när den tvärvetenskapliga föreläsningens första 15 minuter förflutit.
Utom lektorn.
Filosofeleverna satt i rummets bortre del, bakom fysikerna och psykologerna. Närmast katedern, skrivtavlan och over-head-apparaten hade skaran av språkvetare samlats. Ett sorl, blandat med lätt förvirring lägrade sig i lokalen. Var var hon? De som fortfarande hade armbandsur tittade en extra runda, eller så låtsades de bara, för att ha något att göra. Det hann bli pinsamma pauser mellan de sporadiska samtalen.
Efter ett tag ryckte det i dörrhandtaget. De ljud som dröjde kvar upphörde. Äntligen kunde dagen börja. In i lokalen rörde sig föreläsaren med sin portfölj. Kvinnan drog ut stolen, satte sig ner och plockade upp några föremål. På bordet placerade hon en lampa, en sten, en vattenflaska och en liten gitarr. Sedan harklade hon sig.
- Hej.
Låga hälsningar tillbaka.
- I dag skulle vi prata om medvetande. Ni har säkert läst på inför det här. Essäerna var ju planerade att vara inne om två veckor, men jag tänker att vi skippar det.
En hostning från bänkraderna.
- Ni har liksom jag under åren här studerat allehanda ämnen. Multiversumteorier och infioner. Energi och materia, dess barn tid och rum, dess barnbarn liv och död. Entropi, denna ständiga... Ja, jag vet inte vad. Hjärnan, informationsbearbetning. Upplevelser, självet, lärande, beräkning och minne. Bland annat. Vi har skrivit och läst. Ifrågasatt, reflekterat. Idéer.
Längst bak i salen räcktes en hand upp. Kvinnan nickade.
- Förlåt, men hur...
- Jag kommer ge samtliga godkänt i kursen.
Lektorn tittade sedan ett ögonblick på föremålen framför sig, reste sig och tog upp instrumentet.
- Varför medvetande?, sade hon samtidigt som hon tände, släckte och tände lampan, tog en klunk vatten ur flaskan och lät stenen gå runt bland studenterna.
Tystnaden var total i lokalen. Det gick att uppfatta andetagen. Föreläsaren såg på snöfallet genom fönstret. Solen verkade belysa varenda flinga som dalade i luften. Hon kände på gitarrens strängar. Och slog an dem.





Fri vers av DavidM VIP
Läst 370 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2019-11-16 01:16



Bookmark and Share


    Peter Söderqvist
Fantastisk text, jag kan återkomma till flera gånger. De olika studentgrupperna som samlas på olika platser ger ett segregerat klassrum. Alla godkända är en tanke att fundera på. Utifrån sina enkla behov av ljus och vatten slår hon an en ton som ekar ut ur texten.
2019-11-26

  Stanley Rydell
De bästa föreläsningar, workshop, lektioner jag varit med om och som satt spår är då upptakten varit oklar, outsagd eller i tystnad, inte p g a klantighet utan medvetet eller medvetet omedvetet snarare. En stegrad spänning med filosofiskt breda undertoner som utmynnar ett anslag, ett ackord ”bara” - skickligt!
2019-11-20

  Lars Hedlin
JA i det oformbara så bygger de sina skapelser och ibland blir förväntningarna alldeles för höga eller så blir de underskattade finns så många scenarion och känslor som tumlar runt i och utanför sunden.
2019-11-17

  Kungskobran VIP
Fint flyt med oväntad upplösning
2019-11-16

    ej medlem längre
Det uppstår en fascinerande spänning mellan studenternas förväntningar och lektorns oväntade inledande ord. Man blir nyfiken och får definitivt mersmak. Du lyckas verkligen skriva prosa med poetiska och filosofiska inslag som fångar läsaren!
2019-11-16

  ULJO
Intressant och avslappnande.
2019-11-16

    ej medlem längre
En föreläsning jag hade velat vara med på! Det är alltid intressant när orden väcker fler frågor än vad de erbjuder svar.
2019-11-16
  > Nästa text
< Föregående

DavidM
DavidM VIP