Det snötäckta vindens täcke.
Solsken skimra i glamouröst nattsvart.
Vilsen i det förgångnas oskyldigt sökande förlorat.
Förälskelsens vingslag poesin porslinsvit.
Om dina sorger vilar i kokong av saknad, aloe vera lindrar betryggande i mina kupade händer som den sköra fågelunge, så bedårande samtidigt sårbar.
Frusna vaggvisor flammar upp som eldslågor i tigerns blick. Ömsom vidskeplig, ömsom drömmande.
Pärlugglor minns våren då evigheten blott ett ögonblick svepte förbi och kristalliserade kompakta lögner från livet och dess sanning älska i vågornas rosenbädd.
Jag saknar oasen i själens bottendjupa vänlighet.
Någonstans där det unika lodjuret gör avtryck i det snötäckta vindens täcke.