Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag har en längre tid arbetat med att dokumentera mitt "hemspråk,, dialekten i min hembygd i Västergötland. Här följer en läsövning.


DE VA MÖ ANVESSARE FÖR


Nu sa ja berätta nôket om hu de va när ja va onge hemma i Aggetörp. I kommer å bli vasche att de e stor schenna på ola å uttrökka! Ja sa nökka nôka å dôm ola å uttrökka sum ja lärte mäkk å mi mårmår å dôm annre te vårat.

Ja växte åpp te Gustaves, en del å dôm gammle kallte stället för Bennes. Min mårfar hette Gustav, förr kallte dôm ôfta ställa ätter ägara. Ibland namnga dôm ställa ätter den gamle ägan. Namna kunne åsså va ätter va ägan jodde. Sågans, Smes, Muras!

Bréve vårat lå Gôssens. De namnet kåmm säkk å att gubben på stället jekk te skolen för å hälsa på sin pôjk. Å då sa lärarn:
– Läs du ”Lammet i fara”, min gôsse, så får din far höra!
Så fekk pôjken heta Gôssen i hela sitt liv, å stället ble Gôssens.
Ojefta kvenner kallte di töser, t.ex. Hunnseredstösera.

Min morfar va födder artanhundrasextifyra å mi mormor artanhundrasjutti. Ho hette Charlötta, män di kallten´a Lötta. Mi mormor levte änna te ja va tjutre, men min morfar ble inte så gammel. Han do när ja va liten, ja, inte späonge, män ja hade ente bynt skolen. Mårfar va min bäste vän å jag hôgar´n grant.

Nittanhundratjutre flötta mårmår å mårfar te Aggetörp. Den gårn va större än de gamla stället, söm hette Annersch. Annersch lå ve Mjön, en storer sjö. Dä bodde dôm bréve sjölant. De ble saknelit ette sjön, å dôm sakna badinga, män nu kunne dôm ha två hästa å mer mä kor. Mårfar böggde schälver bå fögus å smea å hönsehus. Han va snekker, hade böggt flera hus. När han va onger hade han arbetat e ti på Näs schlôtt sôm innesnekker.

Vi va många mänscher hemma. Mamma hade två brör å två söstra. Mamma va skelder, så ho hade flöttat hem mä mäkk innan ja va året. Ho schôtte laggårn, jekk tidit åpp va môre för å mjölka. E söster hette Elsa å ho jekk runt på ställa å sydde. Ho to mått på mänschera å sen rita ho åpp mönstra på tinningspaper å kleppte ut. Ho hade lärt säkk kleppa te å sy hos e sömmerska i Tidahôlm. Iblann bodde Elsa hela vekkera på ett ställe, då fekk ho jöra laginger på kvälla. Elsa va så noga mä modellen. Mônstra fekk ho i modetinninger.

Den andra söstra, Signe, arbeta i fameljer i Götebôrg, å de va la ente så lätt allti. På ett ställe, dä ho va i många år, fekk ho sôva i kökt. Käringera va så noga, ja, e te å mä räkkna kakera när Signe bakkte. De sulle va sôm i bakbökkera. Ja tror att Signe ejentligen vellat bli lärrinna. Ho to nôka kusscher på Hermods.
En å pôjka ble snekker å hade e såg. Han spelte fiol sôm far sin å va mä i sångara i mischonshust. Han spelte öfta på kvälla män sen ble han jefter å då flötta han, så då ble de änna töst. Dän annre brorn ble kvar på gårn å arbeta mä jordbrukt. Han tökkte åm å lyssna på grammofånskiver , så han bôggde säkk en grammofån schôlver.

Mårmår å mårfar hade haft åtta onga, men tre å söskona va döa. E tös å en pôjk do sôm små, pôjken i kikhosta å tösa i nôn inflammation mä järnen. Dôm sa de va smettsamt, så då fekk dôm ente bua nôka te begravninga. Så va dä en pôjk som do när han va blegen tôlv. Han kom i ett ras i e sannhôla. Ja, de va yschelt!

Hust vi bodde i va böggt attanhunraåttinie å va å trä. Fösst kom en in i fôrsta, ja, dôm gammle kallte fôrsta fö trakkun. Dä va de en borbänk, å sen kom en in i köket. Rakt fram va salen, dä va en bara när de va främmande, så schlapp en ella opp i kakelognen. Dä va alltid hôfsat. I salen hade vi en möbel i ek, å dänn store buffén va så förjolate granner. I buffén sto burka mä kaker. Dä trodde dôm ente att ja vesste, män dä jodde ja. vesst!
Ve sia å köket lå en kammer , där lå mamma å ja. Sen va dä en tambur å så förstekammen där mårmår lå å mårfar så länge han levvde. Kakelogna va de i alla rumma. Vi ella mä kakelogna på vintra, å så i köksspisen, Brevi spisen sto vealåda, bakåm den va dä ett rôtthål. Där satt katta å vakta. När musa kom fram så jaga katta henne så de schmällde i brôten.

I mi säng lå ja på en busster å runt puta hadde ja ett putevar. Lakaner förståss.
Nä de va kallt hadde ja e jommater stryka i sänga. När de va vat på sömmen så flötta vi åpp på vinn, dä va de svaliare. Panker hade vi allri.

Mårmår lagte maten. När en åt skulle en va töster. Onga skulle inte labbra. Men döm voxna feck smala bäst dôm velle.
Ja tökkte om mårmårs mat. Ho gjorde så goa betätesöpper. Så gjorde ho klimpavälling å änglamat. När dôm bodde åppe ve Mjörn så hade herrskapera frå Götebörj flöttat ut på sömmra å di hade kokersker mä, så fekk mårmår dômses resepter. Ho hade lärt säkk nôket såm ho kalla blanmasché. De hade vi te främmat. Ho hade åkkså lärt säkk å jöra äggröra å omeletter å så använde ho mô mä krödder.

Mårmår satt mô ve spisen å då hade ho ti mä mäkk. Då berättade ho öm allt sôm ho vart mä åmm. Iblannn schongde ho, å de va åm onga sôm jekk gaert i skogen å noranvinnen svepte kaller. Åkk så fanns det fanns papper sôm dro te krogen å onga sôm do. Va kväll jekk ja in te mårmår när ho lakt säkk. Ho hade allti en blåruti karamällburk ve sänga, så ja fekk en karamäll va kväll. Mårfar ga mäkk bröstsåkker när han levvde. På daera täljde han barkbåtar te mäkk, å jekk å höll mäkk i näven. Dôm sa att han va åderförkalkater.

På lördera kokte mårmår allti risgrynsgröt, alldeles sôm dôm jör i de främmata Nôrjet. Dä hade ja hört å en nôrsker flöktinge. Medda åt vi va da klåkka tôlv, då hadde vi allti betäter te, å te de fekk en sugel. Ja tökkte bäst om körv! På sômra kånserverte dôm grönsaker så en kunne ha på vintra.
När kara sulle komma fram å äta så jekk mårmår ut å kalla, söm ho sa, å de va så stat ljud så de hördes långt bôrt i markera, ja, tellåmä bôrt i skogen. Ja lärde mäkk åkkså, men mamma ropte vannlit.

Mårmår ba allti mäkk å jälpa te. Ja fekk sätta fram kala eller sätta på tjätteln på spisen. Ve sia på spisen fanns en systern, dä va varmvatten. Så ba ho mäkk hämta stappen eller gressla. Sopa gôlvet å hämta ve i veboa jorte ja åkkså. Å tjölla i spisen jorte ja. De roliaste va å plåkka vassare te tjåkklinga.
När mårmår inte russla mä arbet i köket så vävde ho eller bann på e binnestompa. Spetera jekk så fort. Unner kriget hade vi får, så då karda mårmår ulla, å sen spann ho. Väven sto framme hele hösten å hele vårn, män inte unner jula.

Vi hade sömmerjäster i Aggetörp åkkså. Hyrde ut te götebörjare. Di bodde i lellastöva. Kara hade kostym åkk for in te stan på daera. Så rökte dôm. De lokta härrskap i alla kôla för kara spatsera jäna nä dôm va ledia. Fruntimmera va mera hemma, satt i randia solstola åkk sola säkk på daera.Mi moster Signe hade åkkså köpt säkk en randier stol å dänn fekk ja nökka. Alla frunntimmer hade blômmia klänninger på dänn tia, män sômmerjästfruera hade nog köpta klänninger. Dôm fläste å dôm hade pärmanentat håret, dä hade nästan inget å fruntimmera i misschonshuset jort på dän tia, män dä va la annra årninger i stan. En famelj hade hunn å den to mårmårs höner. Åm höna va jôlater fekk vi äta åpp´na.
De va rolit mä sômmerjäster, iblann hade dôm onga ja kunne leka mä. En sômmerjästfamelj bjö oss på bakelser, ett helt fat hadde dôm. Ja ble änna angsen å väljinga. Ja hôppades att dôm mänschera sulle hyra fler år.

Ja tökkte môkke om å hjälpa te mä kräka. Ja va mö i fögust, å dä va de varmt å gôtt. Ja môka unner kräka å strödde, å så fekk ja pompa åpp vatten från brunn i e storer tunna. Då drakk kräka hela tia, så då fekk ja pompa längen. När de ble sömmer fekk jag le ut å inn kora. Ja flötta dôm när dôm va tjudrata å ga dôm vatten ve våran bäkk. En gång så trampa e ko mäkk på foten så nägglera ble blå.
Å så hjälpte ja te mä hönera. Hämta ägga å mata tjåkklinga på våren. Ja plåkka vassare å schörskål å anet grönt te dôm. Iblann släppte ja ut dôm i träggårn, män dôm fekk inte va i lanna.

Vi hade allti katter. När e katta hade tjättlat fekk ja leta rätt på tjättlinga. Ja lekte mä dôm på lon. Iblann fekk kattera katteschuken å do, å då skrek ja så bedrövlit.
Di våxne arbeta ju ute hela daera när de va dôm tiera. Vi hade bå akker å äkker. På akkra hade vi sä, på äkkera klöver å timotej. I skogen kunne en hetta skogsklöver å iblann hetta en nattvioler ätter kantera.
De va vektit mä vät. En så på mördera hunt de skulle bli. Åm de va åskemörder eller rägnmörder. Om de ble rägn när en hade schlaet, så ble fôlk antererata.
Jöken töstna när han hörte den förste schlöttermaskin. En fekk ente härma jöken, för då blödde jökens tonga.

Höet skulle vännas å rakas å stakkas. Ja de va mö arbet mä höt på äkkera. Jag minns att blinninga va hemska när de va vat, å svetten rann på tjåka. Ja fekk en sôdden klåe. Män de va ingen idé å antura säkk eller skapa säkk gaen för arbet måste ju jöras. Ble de för vat kunne en bada i våran bäkk.
Längre fram på sômmen så skulle sen säa på akkern tas å, å nekera binnas. Vi hade åsså ett betätelann. En betätesårt va rosser.En gång hetta ja en massa svarta stenbita när ja jälpte te mä å ta åpp betätera, dro åpp ett betätestann. Dä trotte ja va nôt gammelt. Min ene mårbror hade hettat e stenöxa.

Fruntimmera hade allti hôvveklä på hôvvet när dôm arbeta ute, de va vannlit. När mårmår skulle va finer så hade ho en svarter sidenschalett. Mi mamma hade hatt när ho jekk te mischonshust för å höra på prädikanten. Dôm va misschonare hemma, så ingen rökkte å ente drakk dôm. Åm fôlk rökte så vesste ingen hur dä va, män dôm kunne kansche va från stan eller utlänninga. Dôm sa att prästera rökkte. Mamma hade vita små papperskuvär i e låda i sin byrå. I dôm la ho månadsöffret te församlinga. På sômmen va dä tältmöta. Då schongde vi öm pärleporten.

När ja va schu år så bönte ja skoen. Dä va en bete å gå dit. Värst va de åm vintra, om tjurda va besvärlig, men de fekk en la tröka mä. Då hade ja löamössa å en tjåkker bunnschal. Mamma ble syten om ja ente jekk hem mä en gång ätter skoen. Ja fekk ente sinka mäkk å leka mä nôka ätter vägen.
Åm mamma ble angsen fekk ho ont i hövvet, då skulle de va töst. Då tökkte ho att katta jekk på vinn å dompa i gôlvet.
Nä, mamma velle bara att ja skulle va te vårat, män iblann lekte ja mä nôka tvellinga på vägen. Vi hôppte i sannhölera å så äfter blômmer. Dä va vårlök ätter Lellans väg å bakksepper ätter en akkerkant nära sannhôlera.

Ja ble väldit schuker när ja jekk i förste klassen. Då flötta mamma mi säng så ja fekk legga åmma kakelognen. Ja minns åsså att en fekk pleter om en spindel bet en.
En gång va dä en pöjk som dala å i skolen. Svimla, sa fröken. Han hatte sôkker.
Ja,mamma va ju skelder, å de va inte så vanlit på den tia. Ho va mä i misschonshuset å hadde sett svarta hår i en truls. Mårmår hade åkkså truls. I mischonshuset satt mamma å ja på fruntimmersia, på vänster sia. Kara satt längst te höger. Para satt i metten. Vi va mischonare.
I skoen va lärinna. Ho lärte ôss å läsa å skriva. Å så lärte vi salmverser å bibliskan utanför. Dôm anmärkte på lärarinna för att ho lärte onga Tryggare kan ingen...
På rastera lekte vi sista å gömme, ja tökkte åmm raster
När vi blev större var de spännande å se om nön hade fått schläng på nön. Döm sôm hade släng döm tjala .
Ibland va de ett fruntimmer sôm ble på tjåkken. Va ho inte jefter så fekk ho jefta säkk fort, för då va dä brått!

En köpte inte mö i boa, en handla bara en gång i vekka. Å då räkkte de mä en enda kasse. De mästa hade vi hemma på gårn. Å mö hade vi kånserverat i den store apparaten. I trägårn hadde vi bå äpplen, plömmer å vanlia spälinga. I skogen plåkka vi kröser å blåbbär å i kohagen bjönnbär. Där va schlyner i skoga åsså, män dôm plokka en inte. Dôm va inte lika goa som blåbbär. Å så plåkkte vi svamp.
Mamma sölte bär å svamp te sömmergästfruera för dôm fruera plåkkte allri schälva. Kansche va dôm ente vängda ve´at. På vårn plåcka ho kånvaller för dä va mö mä konvaller i alla kôla. Så tjäna ho lite pänga så ho kunne köpa tyger på Textilmagasinet i Jötebörj.
Mamma sykkla vart ho sulle.

Vi hade trä i alla fönstra. Mårmår hade ängelska pelargonier sôm blömmte så grannt va vår, å mamma hade e viter pelargon. Alla te vårat töktte om blömmer, hade var sina lann. Stann bytte en te säkk å annra fruntimmer. Va vår så sådde dôm fröer.
Di tökkte åkkså möt åm å gå i skogen å titta på blömmer å trä. I skogen va de môs på stena. När de va sömmer fekk en akta säkk så en inte fekk på säkk en flôtte. Mamma fekk allti flôtta när ho plocka kröser. Ja hôgar att ja va så angsen att ja sulle trampa på en orm. En gång fekk ja en i hanna nä ja plåkkte svamp.
Först på vårn kåm gullgössa, sen jökamat å så påskleljera. På sömmen blömmte schlöttergubben å märreblöm börta ve svängen te Smes. Men finast va de då jöken ropa i kôla. De va när konvallera blömmte. Mårmår va så förtjuster i fåggla, vesste att nôka kåm på bestämta daa. Te jul satte vi ut e nek.
Vi to allti in blömmer å hade i e lita kanna på köksbort. Men jongen fekk en aldri ta in, då kunne nôn dö. När en jekk te gravera hade en allti mä en kvest å abbröten.
Di hemma tökkte om allt söm va blömmit. Blömmia förklästyger. När en talte om blömmer kallte en dôm roser. Rosiga kaffeköppa.

Ve de store högtidera va de afta. Då kunne de hända att vi åt i salen. Va de vinter fekk en ella i kakelommen föst. Vi hade allti dän stora julgrana där. Främmaten åt allti i salen. När de va afta velle mårmår allti att vi skulle schonga. På julafta schongde vi alltid Hell dig julafton…
En sa inte du te fölk på en tia utan en sa I te alla.
-Har I hört??
En behövde allri grunna på va en sulle säga.

De va mö en va rädder för nä en va onge. När de va jul va ja så rädd för tåmten så ja illskrek. Ja va åsså rädder att de kunne kåmma nôt illty. Dôm söm jekk mä knall va ente falia, ente luffare häller. Luffara lå över i laa å fekk mat i köket på môran. Ja va väldit rädd när ja va onge att Hittlers soldater skulle kåmma gåandes på vårt jäle. En kunde nåkk aldri vara säker. Å så va ja rädder för dôm store pöjka när ja jekk hem från skolen. Iblann skrek dôm så förjolat men då jekk ja in i skogen, så så dôm mäkk ente.
På nättera unner vårn skrek haresa, de va kusschlit de mä. Å räven jekk runt huset. Ja ba ”Det går en ängel runt vårt hus” va kväll. Ängeln kunne nog vefta bôrt räven mä dôm store vinga.
Å grävlinga va falia. Döm bet en i bent så de krasa. Nôn sa att en sulle ha kôl i stövla, för dôm schluta å bita när de krasa. Aaa, en fekk la passa säkk.

Ja, de va inte allti lätt å va onge för dôm velle allti att ja sulle hjälpa te mä arbett, män ja velle hälst sett åppi ett trä å läsa bökker. Män alla te vårat lässte, de ble mö bökker i julklappspaketera. Mårmår köppte bökker å predikanten.

Läsinga va en å de gåver ja fekk i mett hem. När en blir gammel så ser en så grannt de sôm va gött. De annra hôgar en änna inte mer, de har änna schonket unna.
En kan la ente va anet än takksammer!

Ja, detta är alltså en liten läsövning om hur det var en gång. Visst kan man undra över vart åren tagit vägen. Hur kunde den trädklättrande ungen bli en gammal gråhårig kvinna, som knappt kan gå i trappor längre?
Berättelsen är skriven på mitt hemspråk, den variant av västgötskan som talades av oss i Stora Lundby. Ett språk som är värt att dokumentera.







Prosa av Annika J
Läst 249 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2019-11-17 10:04



Bookmark and Share


  Niliboy
Hej! Roligt att bryr dig om västgötskan.
Men du skriver för långt för att jag ska orka läsa hela texten.
Jag har jobbat i ungdomen på Vulcan i Tidaholm, vi gjorde tändstickor!
2019-11-19

  Monika A Mirsch VIP
Åh, vilket festligt manuskript du bjuder på. Det tar mig nog en tid att vandra runt i din värld och ta mig till din berättelse. Men jag tar till att börja med fasta på:
"Mårmår ba allti mäkk å jälpa te"
... och nu fick jag ett alldeles nytt ord för min 'tittel'. Tack!
Ja och så måste väl jag skänka dig mormors-ordet på finsk:
'Isoäiti'
Kram
2019-11-18

  gunnnar nylund VIP
Oj, det var som att lära sig läsa på
nytt. Förstod det mesta men fick
bitvis staka mig genom orden.
En intressant skildring och visst,
språket kryddar i målande ordalag
miljön,människorna och landskapet.

Bra skildrat vetja !
2019-11-17
  > Nästa text
< Föregående

Annika J