jag är

så

trött

sträcker ögon in i

skogar

drömda

marker

sträcker ögon

i bön

låt mig se

meningen

av

detta

stryker ränder ur panna

med askan given av elden

den brann i mitt hjärta

den envisas

manar

kvar

bliv

kvar

försöker

inte

andas

tänder

i denna rings släckta

tolv lågor

den

trettonde i mitten

ett

flämtande kol

kvävt i sin linda

hjärtat en diamant glöder

minns

berget smedens inseende ögon

den hand vilken tänder tolv lågor

ett öga en dräkt av andeljus

själen bär stickans eld

skimrande varsamhet svarar

himlars

stjärnandning

tolv blåser molngnista in

i mitten

vakna

kolet hörsammar

natten

glöder

tolv stämmor

förenas med

tolv stjärnor

strängar vibrerar

ljuder

smeden en bard helar

diamant

dessas

hjärtan hörsammar

hör samman