Knuten i magen drar sig samman.
Du kanske aldrig vaknar mer.
Skrocken tar ett famntag om kärleken
och då tror du på ödet.

Hungern söker sig bort från vår seans.
Ja, den kräver resultat.
Då har livet behov att mättas
av allt som är rätt och sant.

Sökarlyktan är tänd och se,
du sitter fast i begäret käre vän.
Beteendemönstret har tagit förvirringen
och förnekelsen till hjärtat.

Så vilsen var aldrig antikrist och inte heller jag.
Men du, jag måste lägga på nu.
Försök att minnas mig och mina ord
tills jag återvänder.

Vi kan talas vid då.