Erika i verklighetens ljus
politiskt även djupt personligt. Det var ovärdigt av mig att avsluta vår relation på mitt sätt. Högst ovärdigt. Ingen av oss ovärdiga. Inte etiskt. Inte om strålkastaren följt vår väg bakåt i livet.
De bleka spretiga de hjärnceller som frågar sig om du ansåg mig som för smart, om blandningen av mig, utgjorde tjusningen, att du kunde ana dig till,
de hjärncellerna konstaterar ur vissa ljus att det var din storhet. Din önskan om utveckling. Du sörjer det. Enbart det. jag trygghet. Värme i överflöd.
De dolda perspektiven. Av det som tänks men aldrig riktigt når bläck. om följer ursprungstankens logik fick vår längtan skilda uttryck. hade behövt varann. Erika misstänker det kan vara i det landet kärleken den sanna föds. Hon har tidvis placerat oss i viss karantän. Inte ens jag älskar så hela livet brister. Finns någon slags gräns. Uppnådd. Visst gör det ont att lämna bilderna. Visst önskar hon din kropp ditt mod
något djupt djupt överraskande. Kanske att Erika tröttnat. Även på det. Inte vet hon något om hur tiden farit med dig. Rädslan evig. Likt kärleken. Vad vet jag om din hud dina lemmar hade rätt de enbart skakat mig att de var dina. I den sista strofen har hon tvingats ta en annorlunda vändning. De kommer aldrig någonsin bli mina. vara. Förblir de gömda.
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 149 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2019-11-17 23:39 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |