Solen bländar 

De blödande nära trådarna 

satts i monter livet krusar 

sig likt rygg över våg 

naturen härmar oss i skepnader 

i skuggspel 

inget liknar oss

Du slår dig ner 

ler av tillförsikt av mod 

av tryggheten som blivit gäst 

stirrandes från alla hörn 

alla tänkbara

Har en gren som fastnat 

i ditt hår. Min hand vet innan 

rörelsen 

du ryser. Välbehaget 

som aldrig på allvar återkommit 

Här.