novemberstorm
tidigt på kvällen
vi står på stranden
och ser förbi varandra
över havet mot horisonten

andedräkten
osynlig från din mun
ditt hår fladdrar i vinden
och jag står stel intill

vår hund i blåsten bredvid dig
svansen hänger håglös mellan benen
hans ylande dränks i vågornas brus
hur kunde jag någonsin såra dig?

min hand griper förstulet efter din
jag känner ditt grepp fastna och gläds
vi vänder hemåt och vinden driver vasst på

hemkommen hämtar hunden lycklig
husnyckeln ur sitt gömsle