Förvinterns mörker
tränger sig in i springan
av min beklädda själ,
tillika faller
sommarens sista midnattssol
på min högra kind.

Nordanvinden suckar
i sin längtan efter sin arvinge,
och formar i sin hälsning
den frost på mina nakna skälvande grenar
som skapar ett himmelskt fängelse
där mitt blåvita vin ligger på kyl.

Jag för min blick mot norr
och vittnar hur det
beslöjade himlavalvets lysande kupol
lyfter sig över min lystna form,
och den blänkande nobla Taivaannaula
bländar mig ännu.

I det celesta strålkastarljusets barm
sluter jag stilla ögonen
i ett sista möte,
och välkomnar det annalkande ljudet
av emigrerande gäss.

Min resa tillbaka gryr.