Medan det pågår

är det komplext, känsligt

och motsägelsefullt

När det är slut

berättar spåren

en delvis annan historia

Alla de gulnade utklippen

de sparade fotona, barnteckningarna

de oavslutade projekten

Med bara minnen kvar

blir konturerna mjukare

ödmjukare och kärleksfullare

Förlåtet är oförrätterna

det dåliga humöret

felprioriteringarna

I allvarlighetens närhet

och det absolutas obarmhärtighet

framträder en sårbar person

Det djupt mänskliga berör oss

de innersta önskningarnas vemod

besvikelsens tårar som måste funnits där

Kärleken till de nära

uttryckt på omständligt vis

syns nu så mycket tydligare

Vi känner den närhet

vi önskar funnits där hela tiden

Det vi önskar hade sagts

Vi sänder vår förvirrade kärlek

till ljuset, himlen

eller den plats vi kan finna

I bästa fall med en innerlig medkänsla

med vår mänskliga ofullkomlighet

och allas vår kärlekslängtan.