Är jag alldeles för trogen mina gamla tankar, för att kunna byta ut mina gamla tankar mot nya? Är jag insyltad i något jag inte förstår?
Eller förstår jag det, alltför väl?
Alltför väl, blir mitt svar, till mig själv då.
Jag är som inlagd gurka, med marinerade tankar, som också insyltats.
Jag kan väl inte vara allt, ha allt?
Men ändå, trots allt det nya...

Finns det gamla kvar!