Diktat i juli 2006

Vi kunna ju icke alla
Vilka gå i kjol och bralla
Skriva så det brinner i själen
Om att leva och ha ihjäl en

Medmänniska som oss sviker
Som bara viker och viker
Som jämt kräks politisk galla
Över oss andra alla

Jag skiter väl i om jag blir läst
Av fler än tio som mest
Att skriva är ju huvudsaken
Att skriva nytt och vara vaken

Xxx

Mmm svosch svosch svosch
Låter det i min galosch
När regnet har fallit
Bland tistlar och grenar
Och jag genom skogen illa genar

Xxx

Där står en man i stulna kläder
Han målar på duk med fådda penslar
Färgen har han hittat i ett dike
Och motivet är ett mord på en yngling
Som skjutits med salongsgevär
Genom franska fönster

Den unga mannens hjärna är blottad för publiken
Skottet har krossat en del av hans huvud
Röda stänk och gula, som av illa kokad ärtsoppa
Meningen om att ställa ut på Vilkermanns vårsalong
I den famösa staden Malmköping
Kommer inte att gå pressen förbi, dess näsa

Våldtäkten på samhället är hård och lång
Den slutar aldrig helt, vilar sig bara ibland
Våldtäkten i själen pågår oavbrutet dygnet runt
I rullstol sitter själen plågad och svär bittert
Över oförmågan att resa sig upp och göra motstånd
Inte ens bland prången i Marseille klarar någon av det

I den gamla staden såväl som i den nya
Pågår striden mot tristess och vanvård
Men vad är väl att ha litet tråkigt mot att begå mord
I fyllan och villan på väg mot nya äventyr?
Kanske bor livet i en skitig fyllecell i häktet?
Kanske kan jag fly polisen som vill slå mig i järn?

Konstnärens uppgift är förstås att fånga betraktaren
Inte så mycket ett skrikigt och skitigt motiv
Ändå blev det just med blodiga mord
Som den här konstnären slog, och stort
Nu gömmer han sig i källaren av rädsla
För vedergällning från våldets marodörer