Jag bär sand inom knutna nävar
för att hålla på det som är mitt
men det rinner helt sakta ifrån mig
kan ej kräva av det som är fritt

Varje tanke leds in av en känsla
minsta handling föds ur intention
det tycks planlagt och det kan väl hända
att på resan jag tappade tron

Var är lågan som brann upp till taket?
bara bråte och ånger finns kvar
ut och segla med nedbrutna vraket-
nej jag tror det var bra som det var.