i de halvt tysta trädens toppar 

ryser flickan lämnandes 

vid ekens skugga 

hon du trodde karvade itu 

ditt allt 

vår kärlek som hon dödat 

ligger flämtande intill vår död 

skriver oss ur varje vinkel

det som dog stort 

Med vilken pensel kan hon måla 

våra anletsdrag