Jag kan höra min egen puls
gripas av panik,
känner smaken
av blod och tårar
där jag tidigare hade
smaken av din kärlek.

Blir jag någonsin hel igen?
Kommer jag att finna
fotfäste igen,
när allt jag önskar
är att få vara omsluten
av dina starka armar?

När allt var förlorat
lät du mig ännu en gång
få känna din omtanke
och värme,
som en påminnelse
om hur det en gång var.
Då var jag kvinnan i ditt liv,
och du lät mig känna
all den kärlek
du kunde uppbåda. 

Avstånd och bitterhet,
prestige och stolthet
bröt sönder
allt det vackra.
Men det är allt det vackra
jag bär med mig,
det jag minns.

Kärleken till dig
min älskade 
kommer aldrig att dö.
Den är evig
och vaknar på nytt
vid varje soluppgång
med ny kraft
så länge mitt hjärta slår.