Om att skriva sig glad
vill äta mig in i vita pappret
kokongen
fjärilsögd gå min ensamma promenad
tomhet is an artists best friend
mindsofter

i kroppen ekot av röster och andras behov
jag är så liten idag
finns bara plats för en person i kroppen
jag
flöt ut i avloppet inte i havet
dimman tryckte sig mot fönsterrutorna
mina genomskinliga försök att normalisera en tillvaro
simmande i skit:
Nyheterna om vår gemensamma undergång
omöjlig att förvandla till underhållning
hur många underliv de än lyckas peta in i bilden
så är jag bara en underbar vanlig fågel med oljeskadade vingar
inte fågeln av glas
exklusivt inlåst på ett mentalsjukhus med exakt gehör över tillvarons svårigheter
med borgerlig bakgrund och tid att förtvivla för att sedan beskriva varenda detalj därinne
därinne.

Varför kommer alltid dagen
då jag blir chockad av allt som jag tror
andra tror om mig?
den tappade tillitens dag
dödsryckningarnas dag
jag ser mig själv utifrån förvrida sådant som nyss kändes enkelt och ömsint
sticker ned mig själv bakifrån
hör musiken från filmen Hajen
tatatatata

Dimman över Närkesslätten är verklig ingen dröm
snön som brukade göra november levnadsduglig
är nu dimman True blood heartbraking news
tänker på småbarnen i grannens hus

Grinar för att de inte kan få leka i en ren värld
barndomen kommer spräckas som ett kycklingskal
solfjädern av skönhet kommer dras in i Långbens fiffiga husvagn
Vad händer då du blir vuxen å normal?


Jag slår omkring mig med knytnävar av damm dun fjun nollpunkt så ända in i dammsugaråldern!
är noll positiv hoppfull förebild
är så skämmig å slut
det är jag som kommer ut
som en trasig krigshär på väg hem
ett fulländat bedrövat överinformerat mycket lesset slem.

Låter fingrarna springa på tuvorna
de små topparna av fast mark
hon måste springskriva för å hålla sig över ytan
ett enda tvekande steg och fel tystnad växer
svarta vassa tystnaden som säger farväl till alla
på olika vis:

knäböjande
stolt deklamerande
avigt truligt krökande rygg över sin skam att inte dugt till att skydda ens ett hårstrå
av sina barns tid fram åt
vem åt upp den framtiden
eller finns den kvar?

Håll om mig säger gosedjuret
som syddes i skymundan och nu verkligen har en framtid!
Marylen å jag behöver tröst every time we look utanför doooren!

jag skulle också
kunna säga att jag har kontakt med Elsa Beskow
ser hennes barn i flugsvampsmössor när jag blundar
kunna skryta med att jag lever i intravenöst
förhållande med August Strindberg genom drömmar
men jag finner detta
för pretentiöst
det får bli jag skyddslöst
som vågar påstå
jag kommer ut nu som den i skit simmande
modiga människa jag är
bland avfall och miljoners varianter av vad orden
jag älskar dig
kommer jag ut
hej å hå
lite frusen och bekräftelsekåt med gula vantar som någon broderat ett hjärta på!