Fast hjärtat krossats hörs inget skrik
Kvinnan ser bara på spillrorna i panik

Finns där något kvar att bygga på?
Eller är det bara att gå?

Dagtid är huset fullt av barnens glada skratt
De ersätts av stum förtvivlan när det är natt

Hon måste väl stanna vid sin makes sida?
Vad gör det om hon får lida?

Livet fortsätter i stort som förut
För barnens skull gör kvinnan inte slut