Hur kan jag? Trött på meningar på

liv som inleds så. Därför att. Så ska 

liv vara. Helst beskrivas. 

Därför att jag då led av det. Hade 

turen att bli älskad av någon som 

i djupet såg mig. 

men täcket har en öppning för högra 

foten. Oavsett. Jag är verkligen ingen 

förfining. Inget drama. Jag ska inte 

döpa mig. Ändå döper jag mig oss 

ur skilda perspektiv. 

Om du tog dig fram till min dörr. 
Kanske klöser dig. Vem vet? 

vem vet vad som döljer sig längst 

in i det vi trott oss aldrig lämna. 

Vem är vålnaden som bär mina 

blommiga klänningar? Är hon en 

variant av den figur som vande sig 

vid att män visslade bakom rygg när 

hon just fyllt 38? 

Hon var en sexig kvinna. Inte längre. 
idag skulle hon vänt sig om för att se 

sig om. Vem är hon? Vem är du? 
Har hon någonsin förstått det? 

Därför att. Meningen som vaskar guld 

i ett land där inget guld finns? 

Vålnaden som ber dig älska mig igen 

eller aldrig sluta. Som sparat mig i 

ett eget rum i hjärtats kammare. Som

svävar genom i och ut ur mig. 

ibland hånskrattar jag. Då tror hon att 

hon vunnit. Oftast svävar skrattet över 

vardagen likt en mås. När tystnaden 

kryper intill är det som om vi älskar med

varandra. Det är det nya. 

mitt kön bultar. Det är 15 år sedan jag 

såg dig sist. Därför att. Den meningen 

går på något vis förstås inte att knåpa 

ner utan insikten om ens egen galenskap. 

vad faan är kärlek?

Väldigt sällan kan vi betrakta den som 

lek. Kanske på tiden nu. Därför att.