I rädslans väntrum tycks sekundvisaren ha stannat. Djupt nere i magen vaknar minnen från barndomens väntrum. Den lilla flickans utsatthet. Hur smärtans tårar
bemöttes med hårda röster och bannor.
Nu sitter jag här, 57 år gammal, och ska dra ut en visdomstand. Utan lugnande. Tanken slår mig. Inte var det av omtanke då. Bara för att få tyst på ett besvärligt barn.