Du andas värme
på mitt vinterfrusna hjärta,
ditt andetag
bildar små droppar av kondens
på dess yta.

Värmen vilar och väntar
på uppvaknandet,
åter till kärleken.
Det bränner och pulserar
på den lilla ytan
som nåtts av ditt andetag.

Du fortsätter viska
kärleksord i mitt öra.
De går som stötar
ner till mitt hjärta,
och jag kan inte annat
än att ta emot,
kan inte värja mig.

Mitt ispansar bryts ned,
slag efter slag,
sakta men säkert.
Du tränger igenom mitt skal,
jag är naken,
skör,
sårbar.

Din kärlek sveper in mig
i florlätta slöjor,
din beröring
får ilningar av lust
att blixtra
längs min ryggrad.
Jag är förtrollad,
hänförd,
uppfylld av dig.

Jag är din.