Låter fantasin bära iväg, på den ensamma vandring, jag längtar efter.

Vindpinad når jag stugan. Där inne är det lika kallt som ute. Börjar med att tända fotogenlampan över bordet, ljuset är så mjukt. Tänder i spisen, det ryker in och jag inser att jag glömt att öppna spjället. Röken lägger sig som en dimma och jag hostar högt. Bara att öppna dörren till natten och vädra ut. Snart går det att andas och brasan börjar att spraka. Då den har tagit sig så tänder jag lyktan, tar med mig släggan och hinken. Inte så mycket snö än iallafall, lätt att gå till källan. Knackar hål på isen och doppar ner hinken, känner tyngden när den fylls av det kalla vattnet. Dricker jag det nu så kommer jag att få hicka.

Väl inne i stugan igen är det dags att fylla på brasan. Fyller kaffepannan och sätter den på spisen. Går till skåpsängen och tar ur alla sängkläder, hänger de över stolar och bord så värmen kan komma in i de råa kläderna. Pannan visslar och doften av kaffe fyller stugan, jag tar fram en limpmacka med riktigt smör och ost. Doppar den i koppen, jag ler med hela ansiktet och känner att farmor står där bredvid, fast från andra sidan.

Klockan ringer och jag slungas tillbaka.
Längtan har bara växt sig starkare.

En dag ska jag gå iväg

ensam..


Helena 2019-12-02