Redan medlem?
Logga in
Björk
Dagen silas genom björkens längtan solen värper skapar oss i torkat uppvärmt hö
du ropar med ett glädjeskrik mitt namn ropar så att bladen fladdrar hjärtat byter ut allt syre
vi var så unga då vi ville kyrka barn vi ville allt ett tag och inuti en skogsglänt bortom havet låg skuldens virke skrek åt mig åt sorgen
jag var en fladdrande låga jag blev ett ursköljt kärl som gnidits ren av guld
träden skrek mitt sanna namn så fritt att nakenheten längtade till dåtid - den enda värld jag kände till
jag blev ett sår en öppning sorgen starkare likt stål allt jag aldrig känt blev erkänt
du är det skönaste mitt liv fått känna
du som döpte mig till störd
ett namn jag lärt mig älska. Nu.
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 132 gånger Publicerad 2019-12-03 23:08 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |