i hundra år hade jag en tennisracket i källaren
jag skulle spela med den som Björn Borg
när jag blev stor
jag hade ingen plan att spela på
och jag kunde väl inte stå och slå
mot en garagedörr tänk om nån bil kom
så den blev väl kvar där
med prislappen fortfarande i ett
snöre runt halsen
med tiden såg både racket och prislapp
lite ankomna ut
gulnade på nåt sätt
men lappen gjorde också att racketen med tiden
blev mer och mer prisvärd
så jag satte mig på en pall på gatan en dag
och skulle
sälja racketen tillsammans med min dröm
men ingen hade lust som gick förbi
tills en gammal gumma stannade
racketen hade hon ingen användning för
ta tillbaka den till källaren du
men min dröm köpte hon
och betalade med ett leende