o, denna jords galopperande vansinne
rykande soptipp där osäkerhetens bila

tycks vara det enda att hålla sig i
Harold Lloyd hänger tungt i sin visare

som ett omen högt över gatans stelnade flod
o, denna jords galopperande vansinne

den stora girigheten äter av planetens lungor
massproduktion av strunt kanar ner i havens

väldiga fiskmagar reservoarer för all vår plast
o, denna jords galopperande vansinne

i trädgården lyser en fotboll från apelns klyka
dit barnen sparkat den som en neonskylt

hänger den där likt en påminnelse om den
civilisation som ritat denna blodröda

boll mellan de novembersvarta grenarna
o, denna jords galopperande vansinne