Vem var Du, man bland män

som mästerligt lärde mig älska

på Ditt sätt, njutningens extas

alltid och ständigt, mer än allt

helt och fullt, fylla och fyllas

utav härlighetens ljuvlighet

 för att sedan lämna mig 

(eller, var det kanske jag som gick?)

uti ensamhet och förvirring

då ingen annan någonsin

 kunde älska mig

såsom Du,

INGEN

Ty kropp saknar kropp,

själen kvidande ber om förbarmelse

då sinnet behöver likasinnad

min vill ha Din

djupt uti

Jag behöver Dig, jag ber 

förlåt