Det mörker som brer ut sig över husen
och som ses sippra in i varje vrå
som knappt betvingas av de tända ljusen
det är ett mörker som nog ingen kan rå på
kanske någon samlat in allt det som lyser
och stoppat ner det i en ljustät säck
vi står förundrade intill och fryser
och stirrar ut i luft som fyllts av bläck.

Men när det virvlar ner nånting från ovan
nåt lustigt vitt och luftigt, ljust och lätt
då har december gett oss allra bästa gåvan
och mark och träd och hus med snö beklätt
nu kan vi inte låta bli att snabbt oss svalka
och krama snöbollar fast lagret snö är tunt
och säkert svär vi när vi råkar halka
men skrattar sedan när vi tumlar runt.

Fast denna månad är en gäckande filur
nu fastnar vi på nytt i klafsig lera
för nästa dag ses åter regnandets retur
och vår besvikelse vi nödgas att parera
så växlar det och vi får hjälpligt hänga med
precis som livet som går ojämnt upp och ner
vi ber kung Bore om ett gladare besked
och plötsligt - ljuset åter nu vi ser.

För när vi samlat alla barn i huset
och firar jul med sökarljuset på
så är vårt sinne inte längre lika fruset
för nu vi har varandra och kan bättre må
och på decembers allra sista dagar
är horisonten inte längre lika grå
och äntligen december oss behagar
när ljuset kommer åter, det vi väntat på.