Den numera avlidne akademiledamoten Artur Lundkvist, för övrigt en av min ungdoms favoritförfattare, skrev en gång en roman tror jag, där han funderade över detta fenomen.
Ursprunget låg i en lantbrevbärare vid namn Cheval (betyder häst) som på 1800talet cyklade runt på den franska landsbygden då han plötsligt fick en idé och började samla stenar som han på återvägen hade i sin väska. Stenarna murade han upp på bakgården av sitt hem. Det hela växte till oanade dimensioner de skeptiska grannarna tyckte naturligtvis att Hr Cheval fått en skruv lös för att säga det minsta. Men Hr Cheval tog inte någon större notis över sina grannar utan arbetade oförtrutet vidare trots spefulla kommentarer. och till slut hade hans skapelse vuxit så mycket att det i dag tillhör de stora sevärdheterna i Frankrike kanske ännu mer värd att se än Eiffeltornet. Jag vet ju inte vad Ni anser men att avvika lite från storstadens brus kan väl inte vara helt fel.
Jag antar att Chevals verk är uppsatt på världsarvslistan.
Definitivt står den på min bucketlist och den borde inte vara svår att lokalisera med lite god vilja och ansträngning. Det enda jag vet i nuläget är att den ligger någon stans i Frankrike.
Det hela kan även ses som en människas kamp att följa sina egna idéer trots omgivningens hånfulla kommentarer och kanske ordspråkets riktighet skrattar bäst
bäst som skrattar sist.