Ett ljust sken 

rakt genom sårbarheten. Den flickan

du såg. Var jag. fräknarna 

glada smittande skrattet. Pojkarna i tredje 

klass som drog i henne. Ledaren 

som förde allas talan. Den alla ville ha. De 

fnittrande pojkarna. Jag som oftast enbart 

ville klättra. Över skolgårdens alla 

farligaste höjder. Leka bort varevigaste dag. 
Dansa in i vuxenheten med ett par ballerinor 

Vill krypa rakt in i det som fick allt det 

att ske. Utan dig. För du kunde nog inte förstå 

en flicka som var så och sedan blev mig. 

Kanske vågade jag inte se. Det var nog så. 
Att du med tiden klarat det. 

Ett ljust sken genom sårbarheten och den flicka 

som är här. Nu.  I scenen som utspelar sig sitter 

en annan slags far en far en flicka som jag behövt 

Den fadern var han den andre. Han du mätte din 

otillräcklighet emot.  min mamma och 

min pappa. Var han. Var svårt även för mig att se. 
Förstå. Visst anade jag och visst försökte jag 

din rolls omöjlighet. ett ljust sken genom

sårbarhetens gröna fält