Nattens vita vidder
påfåglar sirkligt påsydda. Hon valde att se en film från Netflix. Helt för sig själv innan lampan släcks. Var trött på heterosexualitetens sötma. Men ville heller inte riktigt skåda homosexualiteten för närgånget. Hon var inte homofob. Enbart heterosexuell. Hon spolade fram den film vars handling inte riktigt överraskat men trots allt berörde henne djupt. Det var inga smaskiga detaljer. Det var förälskelse förstås men främst något evigt universellt. Kring kärleken. Det var en scen. Den vackraste. Bar fram allt.
den mellan far och son. Efter att sonen varit med om sin första kärlekssorg. Hur fadern talar till sin son är sann poesi. Om det var mer än vänskap? Om? Sonen erkänner på sitt egna vis. Göm det inte. Täck inte över det med någon ny. Känn det. Ta in det så du inte blir halvt levande med någon annan. Inför dig själv.
Jag tänkte på mig. Sedan på dig. Hur klarade du det? Min käre vän. Hur klarade jag det? I natten möter hon sitt öde med en slags ny stolthet. Jag tog aldrig in plagiat. Jag valde aldrig rädslan. Aldrig borgerlighet och konvention. Aldrig vid knivens spets. Dess udd.
min kammare behölls. För att aldrig skada någon som dig. Igen.
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 157 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2019-12-09 00:19 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |