Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nattens vita vidder


Hon satt i sin säng av vit satin med

påfåglar sirkligt påsydda. Hon valde 

att se en film från Netflix. Helt för sig 

själv innan lampan släcks. Var trött 

på heterosexualitetens sötma. Men 

ville heller inte riktigt skåda homosexualiteten 

för närgånget. Hon var inte homofob. Enbart 

heterosexuell. Hon spolade fram den film vars

handling inte riktigt överraskat men trots allt 

berörde henne djupt. Det var inga smaskiga 

detaljer. Det var förälskelse förstås men främst 

något evigt universellt. Kring kärleken. 

Det var en scen. Den vackraste. Bar fram allt.

 

den mellan far och son. Efter att sonen varit 

med om sin första kärlekssorg. Hur fadern 

talar till sin son är sann poesi. Om det var mer 

än vänskap? Om? Sonen erkänner på sitt egna 

vis. Göm det inte. Täck inte över det med 

någon ny. Känn det. Ta in det så du inte blir 

halvt levande med någon annan. Inför dig 

själv.

 

Jag tänkte på mig. Sedan på dig. Hur klarade 

du det? Min käre vän. Hur klarade jag det? 

I natten möter hon sitt öde med en slags ny

stolthet. Jag tog aldrig in plagiat. Jag valde 

aldrig rädslan. Aldrig borgerlighet och 

konvention. Aldrig vid knivens spets. Dess udd.

 

min kammare behölls. För att aldrig skada 

någon som dig. Igen. 




Fri vers (Fri form) av smultronbergen VIP
Läst 157 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-12-09 00:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP