Jag sitter här och spanar vid mitt fönster nu
med en liten liten kikare som 007
Det är nåt som inte passar in därute i snön
mörkare och djupare än Hornborgasjön

Nåt som reflekterar i min svarta pupill
det är spöken i min hjärna och det känner jag till
Dom ger mig kemikalier och medikament
och jag har alla ljusen tända som fjärde advent

Jag vinklar persiennen lite lagom diskret
för rösterna därute är min verklighet

Fullmånen lyser ovanför
och fladdermössen dansar och förför
Min paralyserade blick
jag känner mig i uselt skick

Ovan lyktan utanför där dansar den sin dans
en liten svart hypnotisör som sätter mig i trans
Dess mönster äro förutspått men ändå då spontant
den målar tavlans mönster grått men aldrig likadant