I den obefruktade naturen
Vandrade hon fritt
Hon visste inte sitt mål
Hon visste inte vem hon var

Bakom henne följde han
Likt en obefintlig skugga
Han visste vem han var
Han visste sitt mål
Han suktade efter hennes frihet

Hon vandrade fritt
Skapade sin egen stig
Hon lyssnade på naturen
På dess lockljud och lyckoönskningar

Mannen stirrade
In i kvinnans böljande hår

En hand på hennes hud
En örfil på hans

Hon visste inte sitt mål
Hon visste inte vem hon var

Men hon kunde urskilja grenarna från stammen

Och bakom sig lämnade hon honom krälandes på marken
Medan hon gick vidare längs frihetens obefintliga stig