Inte sova när jag träffat oss. Vi som gömde oss i

avstånd nära men så hiskligt långt ifrån 

ett skrivande om enbart oss. Enbart du. 

tänk om knappt ägnat mig en tanke. Tänk 

om det starkaste aldrig ens blev jag 

det är i sanning helt oviktigt 

det är i sanning oväsentligt 

djupast betraktat. Du var mitt allt. Blev allt. 

dig jag ringde en sommardag i Farsta och sade 

att jag nog tänker lämna. Mina föräldrar som 

stod utanför mitt första jobb som inte kunde 

sova utan mig. I kropp av han jag döpt den andre. 
Som förkastade dig. Satt i det stora röda hus jag ritade 

och gjorde mig till hans livs sol. Vi. Varandras föräldrar. 

Hon kan inte fatta. Inte än. Vem var kvinnan som 

lämnade dig. Ditt nej som värkte betydligt längre än 

tanken på att du döpte mig till störd. 

Störd jag var. Av livets allra mest förklarliga skäl. 

nog hade du väl kunnat förlåta. Nog hade du väl kunnat

våga se. Fröken Julie hon vet. Inte lönt att kräva något 

hon inte krävde av sig själv. 

vi stackars blinda två. Vilket slöseri. På en kärlek få

i livet genomgår. Får. Just därför viskar Julie. 

just därför. Vi vill bli älskade av de vi älskar. 

tror det är vår rätt. Födslorätt.