Låt mig exemplifiera med några egna tankegångar
Tänk hur eftervärlden bedömer olika kända personers verk.
Casanova en symbol för den fria människan och föremål för den å fysiska kärlekens hemliga och avundsamt beundrande människor. En beundran som måste maskeras med olika tröstesamma ord. Det är surt sa räven om rönnbären, typ
Under sin levnad var C en misskänd äventyrare vars främsta merit var en spektakulär rymning från ett oerhört välbevakat fängelse. Dogepalatset i Venedig. En bedrift han aldrig upphörde att skryta om. Han hade en icke oäven porträttmålare som bror. Vem minns hans namn och hans tavlor idag?
C var så stor att han slapp förknippas med det sämre Don Juankomplexet.
Hill målaren som fick ett psykiskt sammanbrott i Paris och fick tillbringa resten av sitt liv i sin faders hem som ett alternativ till Beckomberga. För att han skulle ha något
att göra fick han några kolbitar för att fördriva tiden med. Han fick tillåtelse att "förstöra" några ark papper. Vilket han också gjorde.
Hill hade en fader som var professor i matematik.
Jag kan för mitt inre öra höra tisslet i den lilla staden.
Ts ts där bor professorn han har en sinnessjuk son...…..
I dag säljs Hills tavlor för mångmiljonbelopp kanske upp till 10 mille
Vem bryr sig om att minnas en professor?