För musikarna dem du tillhörde till, den känslan som existerar hos dem är levande energi som sprakar av glädje. Fanns denna känsla där i dig då?  Du tillhörde, du medverkade som en i gruppen med glädje, där var den där introverta å tystlåtna tjejen försvunnen, högtider kanske byter ut det som annars vardagligen är så grått å trist.

Detta är ett minne som är hugget ur sten ett starkt möte där ögon fastnar i varandra, kanske även för att stämningen avger den där rätta känslan i luften å - svammlande ord som lämnar min ryggsäck med flumm... men det är precis så jag skrev ner efteråt den tisdags morgonen då kälkbaken var glänsande å frostkläd i sin bästa skrudd.

  Ni hade den där härliga energin som svävade omkring som musiker har! Ramlar man dit av förälskelse lr stämningen, en mottaglighet, en sådan som kan få en riktigt bra gnista att antända allt omkring sig! För alla parter där måste ha bidragit med sitt lass, att stämnigen och ytterligheter.. Jag kände knappt dig då, vi hade träffats på universitet inne i stan då båda läste Psykologi ett par år tidigare därför kände jag nog igen dig där, ögon som stirrat in i varandras själar tankar som brett ut sig...av undran.  

Lite så upplevde jag alla fall den morgon när man kom in ramlande förbi ett stampande lussetåg i huvudentren. Där du stod som en tärna med gliter i håret, stora ögon som stirrade in i mina,  någon månad tidigare hade vi nästan krashat in i varandra, då var du tystlåten, men här flödade glädje å sång ur dig.., ja när jag intensifiera denna  upplevda tillvaro runt dig, påverkar det mig på ett psykologiskt plan i mitt hjärta.

Denna morgon kände jag dig bara som Luv-tjejen, hon med de stora turkos grågröna ögonen. Kul att jag trodde du var bara 19-21 år gammal, ja det är väl en komplimang som du borde känna dig smickrad över ..vilket du blev senare lätt röd om kinderna när jag nämde det... "the blush"

Vi hade setts här i skolans lokaler sedan starten första mötet av dig här i skolan var en annan bild av dig kanske en ängslig å hög känslighet som fanns där, men här just nu var din personlighet förändrad, visst jag hade var nog nyfiken redan då, ur det undermedvetna hade jag följt dig. För det är liksom så att från första dagen skolstarten i Augusti gjorde du nog ett speciellt intryck på mig, du saknade mössan då, ja precis som vid detta lussefirande, februarikvällen i internatet. En försmak utav din skönhet Pia!

Här är du en tärna i vit skrud med glittrande trådar i ditt gyllen guldlock hår, nä vågigt är det, du är sexig helt klart. Där i huvudentrén står ni och. Inte vet jag direkt om du var intresserad redan då, kanske säger jag eftersom om det var en månad innan har vi nästan krockat med varandra där. Du blev lite små chockad minns jag.

Kanske lämnade det spår i dig! Vem vet, något förunderligt är det alla fall Pia. Denna morgon går tunga fjät, runt gård och stuvar runt känslor stämningsfullt. Kring jord som sol’n förkastat, skuggorna ruvar. Ja du stirra på mig medans din fagra stämma går loss, dina läppar rör sig riktigt mjukt.

Du kan verkligen visa en pojk att du kan linda honom runt ditt finger. Men här har du inte samma makt över mig än, jag är varse ändå över hur du följer mig, något avger jag för att du har din blick så intensivt riktad på mig!  Tankarna å ett utblandat minne har lekt med händelsen den existerar, sedan den incidenten vid entren så hejar du på mig ibland när vi ses där i korridorerna.

Du har ett intresse att lära känna mig, det märks Pia! Varför gör du inget här. Varför väntar du ända fram till februari ? Är det så att du känner dig osäker på mig? Du vet att jag äär speciell, det är oxå den anledningen varför vi dras mot varandra Pia. 

Men vi glider tillbaka till lussetåget, för mig är det inte första gången jag får höra din vackra hjärt-slitande stämma. Unika är stämningen just då, att du skrider fram intill mig där när jag är påväg in i skolan, här kan ingen undgå dig, det är du medveten om.

Återfinns någon extrem sexuell dragning till dig i ögonblicket man upplever både sången och dina söta läppar Pia som sången lämnar, och din kroppshållning hur synkad den är med tiden, dina ögon är helt enkelt magiska, eld röda känns de vara här.

Mitt hjärt får nog en eller några stick av dina pilar omedvetet. Ni sprider ut er i hallen, och vi andra hänvisas in till Aulan, hela tiden är din blick på mig, det är så lustigt att reflektera över detta nu. Vad hade hänt om jag närmat mig dig redan då? Pia

Hade lyckan infunnit sig fortare då?

Ja jag tittade på dig med ,sedan försvann jag in i Aulan, sen kom ni in skridande med Ellen hon var Lucia.. Samt den där stor ögda tärna som letade å sökte i publikhavet, ja plötsligt stirra dina ögon in i mig, lite ruskigt kändes det, hela tid var du riktad mot mitt håll, vilken sensation som jag upplevde det.   Det är möjligt att du inte kunde se mig eller gjorde du det? Detta är nämligen frågan för om jag mindes rätt så hade dina musiker vänner mer vandrade blickar, ja jag kunde liksom inte låta mig bli charmad utav dig då, så jag for med min blick och registrerade... intryck i ens liv Som avtryck i en sten. Där kommer min högkänsliga person in i bilden. Jag har blivit mycket bättre nu att hantera den - allt sedan min vistelse här i Stockholm ! 

Älskar dig Piaa!

.