Jag stod i solen vid min gamla port
och vi har inte levt som någon annan gjort.
Vi satt på golvet i köket lillebror.
Du skrek dig hes och jag höll fast dig,
Jag höll fast dig tills du slutade skaka.
Jag lovar, jag ser dig mer än nån annan gör.
Du kan inte hjälpa allt som hänt dig,
Men nu känns det som planeterna har vänt dig.

Du och jag vi ser världen i samma nyans
vi åskar och blixtrar för ingenting alls.
Dom säger att vi ser exakt lika dana ut
och jag känner det verkligen, tvillingsjäl.
Jag går med handen på hjärtat,
du går med handen högt, knuten,
ger aldrig vika.

Jag går i våra gamla spår.
För gruset sitter kvar under fötterna
och dofterna är samma.
Jag gick förbi under fönstren där vi bott.
Måsarna skriker, vågorna vänder, vi går vidare.
Det är ingen som förstår utom oss.
Vi sitter ihop, våra tankegångar är samma.
Du går din väg, steg för steg.
Bara du ser att jag går här bredvid.