Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag lever för dagen för tiden i handen jag lever


Ode till mitt ofödda barn

Tiden, som så länge hade gått i cirklar,
hade en dag börjat räta ut sig

Något sade mig att det var det sista
något började till slut att ticka

*

och nu:
du,
som kommer födas till den här världen

du kommer hoppas men bli besviken,
kasta dig ut eller falla
bara för att upptäcka att det inte finns något annat

Du kommer få ditt hjärta krossat
igen och igen och igen och igen
du kan lika gärna utgå från att det blir tusenfalt

Du kommer önska dig och inte få det
förvänta dig mycket och få lite, eller rent av inget alls,
tillbaks

för det är så människor är
Det är ingen som är skyldig någon något
Det enda man kan göra är att släppa taget

och inför detta finns det ingen som helst beredskap
Man får ägna hela livet åt att bygga, bygga upp,
se det raseras, bygga upp på nytt

och kanske blir det aldrig mer än så
Det sägs att det är strävan som är målet
Kanske för att många aldrig når det

Du kommer också få veta hur det känns
när dagarna är begränsade
och du så att säga älskar någon på en deadline

du vet inte när, bara att
det kommer tas ifrån dig
och det enda du kan göra är att låta gå

först då är du fri på riktigt.

Det är sånt här som ingår i att vara människa
Både det som gör att universum rämnar
och som gör att hjärtan fortsätter att slå




Fri vers (Prosapoesi) av Ms Lovecraft
Läst 50 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-01-17 11:53



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ms Lovecraft
Ms Lovecraft