Dunlätta steg och vinge som fläktar din panna
Stjärnlyse i vinterns natt

Ensam är ordet som målats att bära
Allting är fjärran du önskat dig nära

Stjärnlyse, dunlätta steg
Såg du i silver en älva som neg?
Steg hon ur mörkret smekte dig kort
fladdrade vidare, dansade bort?

Allt som du håller är jord och vind
frosten biter så svårt din kind
Blås i ditt valthorn i moll och i dur
Spela för livet, blås i din lur
Så säker din ton
trots bristen i tron

Spela för månen och himlen den höga
allt som är du, har bott i ditt öga

Du är blott en bild av det sköra leende
en spegling av något för stort för allt seende

Dunlätta steg, stjärnlyse i natten för dig

En kort sekund
en vacker stund
sen vandrar en älva vidare
hon vandrar vidare

Du får stanna kvar
du håller fast i det du har
i jord, i frost, i vind som far
i snöflingsdans finns inget kvar