Han blickar upp mot stjärnorna

även om skyarna är grå

en ensam vandrare i natten

han är en drömmare som få

Ja när nu vindarna är kalla

och vinglig är hans färd

han hoppas på ett under

för djupt i sinnet är han tärd

Så vad finns där bortom månen

desperat han söker efter svar

även om ridån nu sakta sänkts

men alla skuggor de finns kvar

Så vart finner han sitt livsmål

där hans drömmar kan slå in

så han saktar ner på stegen

i ett försök att mildra tragedin

För det han söker det är kärlek

men det är bara ruset som består

och det blir en början på ett slut

för igen bryr sig hur han mår

Så där i nattens bleka skimmer

försöker han beräkna sin val

han är en ensam trubadur

men som helt saknar ideal

Så när morgonljuset kommer

då finns han inte längre kvar

och i de ljudspår som han lämnat

där finns det heller inga svar

Copyright © AndLou