Krokimodell av is.
Hav av lupiner, du trollbinder ödet.
När hon vandaliserade min själ och samtidigt smeker mig med sin röst så len som videung. Berusad av tystnad som aldrig nynnades till tonerna av daggens gråt. Att återförenas en smula underbart fantastiskt.
Att blunda när lodjuret ber mig och drömmar av bergskristall och supernova i hjärtat för alltid. I en djungel av vitsippor vi kramar snöbollar som sakta smälter i våra händer och bildar en pöl där hemligheter bevaras. Om än bara för en mindre evighet. Vi balanserar tystnaden i sorgens dagdrömmar där giraffen mig aldrig dömer. Jag vill stanna i hennes trygga lugn. Hennes blick av tusen resor i livet vandrat. Sjölejon och de vita tigrarna bildar en allé av palmer. Där jag går med dig vid min sida. Vi älskar på palmblad av jade. Och verkligheten kan inte bli mer önskvärd. När vinterns snöflingor faller planterar vi minnen intill panterns tassar. Minnen av lila svanars poesi.