Jag begravde min kärlek
i vinterns snö.
Mina händer var frusna,
hjärtat mitt låst,
och nyckeln dit in låg gömd.

Med frostnupna kinder
och livlöst leende
spelade jag en roll
av att vara stark.

Vårsolens strålar kom
med ditt leende,
lät mina kinder bli varma.
Du såg genom min fasad,
och lät dig inte hindras
av mitt kalla skal.

Mina händer tog du
och värmde
mellan dina händer,
och sa att din värme var min.

Jag var inlindad
i din kärleks vackra trådar,
trygg och älskad.
Du fann nyckeln till mitt hjärta
och frågade ömt om du fick träda in,
in i mitt innersta rum.

Och bortblåst var all rädsla och tvekan,
ersatt av en värme,
av kärlek.

 Välkommen in min Älskade!

Välkommen!