Med ett skrik var livet fött.
Denna gåva färgat i rött.
I mina armar höll jag dig.
Detta ögonblick var mitt slut.
Inget mer är som det var förut.
För nu är du mitt allt.
Min kärlek till dig oändlig.
Mitt skydd till dig bestående.
Min lojalitet till dig obruten.
Om så vore.
Jag vände dig min rygg.
Trygg i vaggan la jag dig.
För att aldrig mer få se.
Dina rosa kinder le.
Hur kan en förälder sitt barn överge?
Fy skam för detta svek.
Kanske var jag för vek.
Men den sorgliga sanningen är:
Jag vill inte vara din mor.
Förlåt mig arma barn, förlåt mig.