Du föddes rakt in i fattigdomen, långt bort från ståtliga sängar och silverskedar, i orostider då alla skulle sugas på pengar. Dina unga föräldrar kom fram till en by men blev nekade plats inne på härbärget. Förvirringens stund var stor; olika religioner, filosofer, kulturer, handel, krig, flykt, slaveri och korruption sida vid sida.

Du växte upp med ett enkelt hantverksjobb identifierat med den enkla människan, men du tog inte avstånd från något samhällsskikt. Du red in i staden som folkets befriare på en vanlig åsna istället för till häst, som ett kungligt tecken på fred istället för krig.
Du såg dem som samhället spottade på eller blundade för. Du blev själv bespottad, hånad, misstrodd, förföljd; en blick på social utslagning djupt in i själen.
Inget majestätiskt med det. Men du offrade ditt liv för människor, predikade en högre kärlek in i världen. Du förlät dina golare, motståndare och de som vek ner sig. Du gav tröst åt brottslingen på korset bredvid dig.

Du bar det mest ofattbara. Ingen annan Gud har sår.
Därför är du värd att tro på.