Står du ännu kvar och lyser röd,
i lövskuggad kvällssol,
min lada under björkars löv.
Och ugglan på din bjälke
för länge sedan död.
Mot ditt röda timmer
Någon mule sig luta idag,
Som en gång här i skugga
hästarna sökte sitt behag.
Och doft av hö
har ur gluggar och springor
vinden fört bort.
De hästar som här betat
ett minne blott är
och om detta ej skrivits
ingen har vetat, att
ladan var oss kär.
Med ibland vill jag hoppas
du står kvar där ännu
du barndomens lek
och gömma, tänk kanske vid din vägg
stå en häst än idag
med mule mot ditt timmer drömma.