Jag såg hennes åldriga händer
händer som älskat och smekt,
och den blick aldrig återvänder,
från ansiktet blekt.

Jag såg hennes ådror så blåa
med en blick som färgats grå,
hon höll så varmt mina händer
som om jag från henne
inte fick gå.

Hon höll hårt och länge
Som hon sa gå inte gå,
vad tänkte den sjunkande själen
när hon höll mina händer just så,
den korta stund, ett ögonblick
vi möttes, hand i hand,
och kunde förstå,
jag här
hon där borta i glömskans
och barndomens land
kunde mig nå.