De tusende förlåtandets dalgång.
Där vänskapen vinner över girigheten.
Renar av iskristaller genomskådar dimman i det förflutna, de ser igenom falskhet och oäkta känslor. I deras hjärta av korallrev, sakta, lent som kärleksfull smekning. De upplever närhet i det tysta stjärnfall som tårar av aurora borealis. Vilsen hägring finner tröst hos regnbågens omfamnande trygghet. Lodjuret av kattguld njuter av sin egen spegelbild. Ja, hon är vacker, men även beskyddande. Där osäkerheten hos den sköra koalan hon sveper skimrande glitter av pärlemor som ett lätt regn och som ett täcke över koalans väsen. Vi andas ut det liv i det förgångnas skymning och andas in morgondagens gryning. Att älska på äng av hibiskus och jag återigen samlar ihop mina minnen i en korg av flätad näver. Om du såg mig då, bland himlens lemurer och havets drömmar skulle inte verkligheten vara så skrämmande. Pärlugglan med vingar av ädelsten visar dig vägen mot det vackraste vackra. Där vita snäckskal förgyller vänskapen hos det skygga rådjuret någonstans i morgonens dagg hon iakttar. Där lejonen viskar, där vill framtiden ta sin början. Idag börjar resan mot ett bättre sannare jag. Idag föds närheten till livet och jag välkomnar den, så som jag välkomnar kärleken i de tusende förlåtandets dalgång.