ritar mönster
som han hittar, på underarmen,

ett streck dit, ett streck där, leder hit
trycka här

trycka hårt



×

för det är hans
behov: vrida och vända knivsudden
tills varje millimeter blänker, vädra
prata ut, ha monologer, säga förlåt

och mitt behov
av att inget mer höra, inget veta aldrig
mer lyssna



blir streck

i mönster


han pratar om onda cirklar
jag ser nät
på underarmar


fångad i ångest
med blod
som stängsel